Sömnen ger bilden
av paradiset, ur en
labyrint av skräck...
utan övervinnelse ingen civilisatorisk trygghet
"Själv är jag en av den eviga återkomstens
orsaker!"
Luftslotten raserar regelbundet verkligheten. Rasmassorna ser ut som högar av upprepning.
En livlös hand sticker upp ur bråten.
varje längtan, medan den vandrar omkring
viljans mörker,
är än i fokus, än en sten fånge i en ring
logiken, utan viljans ljus, är inget annat
än en spegelbild av isljus -
form, framför en död stjärna
Smärtan är rösten – vilken jag missförstår.
"Om en man, utan insikt, syr fast ögat vid boken, förmår han inte se bokens
verkliga ansikte, ens i drömmen. Hur skulle en människa, utan kärna, kunna fördjupa
sig i ordet? Bubblan har inte makt att sänka sig ned i havet."
Vi, anhängare av läran om viljan till makt, utmanar inte makten, nejdå, tvärtom,
självfallet är vi maktens vänner. Däremot är vi inga pajaser. Sålunda hoppar vi
inte över oss själva.