perpetuum mobile
lusten är en outtömlig källa
oaktat att den av frånvarons smärta
krigar mot en stjärna;
den går aldrig till vila.
en mörklagd ljuskälla
vars isljus ilar genom kosmos;
"salig mot sin vilja –"
"Förutbestämd till stjärnestig
vad rör då, stjärna, mörkret dig?
Så stråla ovan denna tid!
Dig kommer inte eländet vid.
Ett fjärran har du skänkt ditt sken:
för dig har människan ingen scen.
Ditt enda bud: att vara ren −"
fridsamma äro de rent saliga
|
"Maktlystnad: de hårdas gissel, de grymma kval som de grymmaste sparat
åt sig själva, den dystra flamman av levande bål.
Maktlystnad: den otäcka spyfluga som sticker de fåfängaste folken,
all villrådig dygds förhånare som rider på var häst och på var stolthet.
Maktlystnad: jordbävningen som går till grunden med allt murket, den
rullande mullrande sönderbrytaren av vitmenade grifter, den blixtrande frågan efter
för tidiga svar.
Maktlystnad: för vars öga människan kryper och krälar och trälar, lägre
än svin och orm, tills slutligen det stora föraktet skriker till ur henne –
Maktlystnad: den fruktansvärda läromästaren av det stora föraktet,
som predikar folk och riken i ansiktet: bort med dig, tills det ur dem själva gnäller:
bort med mig –
Maktlystnad: som lockande också stiger fram till ensliga och rena i
anden, och till självhärliga höjder, glödande likt den kärlek som målat purpurne
saligheter på jordens himmel.
Maktlystnad: men vem kallar det lystnad, om det höga längtar nedåt
efter makt! Inget sjukt och ingen liderlighet ligger däri.
Att den ensliga höjden inte må beständigt vara sig själv nog, att berget
må komma till dalen och höglandens vindar till låglanden –
vem fann väl det rätta namnet på dylik längtan? 'Skänkande dygd'
så kallade Zarathustra en gång detta onämnbara."
|
|
|