labyrinten på kreta
– en odyssé i kroppens labyrint –

…ingen rörelse. I en dröm för inte länge sedan,
ungefär för tjugoåtta mänskliga sekler sedan, åt jag
en utsökt måltid tillsammans med Citizen Kane.
Det var natten till nästa sekel, eller om det var till näst
nästa, eller det föregående, det minns jag inte riktigt,
det kan kvitta, men drömmen den minns jag tydligt,
den drevs av mitt sjätte sinne, en motrörelse, minnet
spärrade upp ögonen, av för mig välkända skäl,
och mindes drömmens vittnesmål återgiven av
dessa mänskliga ord:

Citizen Kane, denne man,
i sitt palats, i sina salar,
fyllda med dyrbara ting
förvärvade från mänsklighetens alla hörn,
blev till sist stående som en stenstod, i en tom sal,
frågande mig, Ariadne från Knossos:
"Vart tog kärleken vägen?"
Jag såg han djupt in i ögonen och sa: "Det frågar du
mig. Du äger mycket, men ingen tråd - som vibrerar av
vännen - du vet det inte."