labyrinten på kreta
– en odyssé i kroppens labyrint –

Hemkomsten

"Du underliga människoväsen! Du larm i mörka gränder! Nu ligger du åter bakom mig – min största fara ligger bakom mig.
   I skonande och medlidande låg alltid min största fara. Allt människoväsen vädjar nämligen till medlidande.
   Oskyldigt är allt litet till sin litenhet, försökte jag intala mig.
   I synnerhet rörande dem vilka kallar sig goda, fann jag vara de giftigaste flugorna. De sticker i all oskuld, de ljuger i all oskuld.
   Den som lever bland de goda, han lär sig ljuga av medlidande. Medlidsamma skämmer luften för fria själar. De godas dumhet är outgrundlig."