perpetuum mobile
lusten är en outtömlig källa
oaktat att den av frånvarons smärta
krigar mot en stjärna;
den går aldrig till vila.
en mörklagd ljuskälla
vars isljus ilar genom kosmos;
"salig mot sin vilja –"

"Där var det också jag på vägen plockade upp ordet övermänniska, och att människan är något som måste övervinnas: att människan är en bro och inget mål, prisande sin middag och sin afton som vägen till nya morgonrodnader – mitt ord om den höga middagen och vad jag eljest satte som symboler över människan likt purpurne aftonrodnader – även nya stjärnor lät jag er se, och nya nätter: och längs moln och dag och natt länkade jag leendet såsom en vintergata."

"Hittills har det aldrig funnits en övermänniska. Nakna har jag sett dem båda, den minsta människan och den största. Alltför lika är de ännu varandra. Även den största bland människor fann jag ännu – alltför mänsklig!"

utan övervinnelse ingen civilisatorisk trygghet