Startsida | Dessa överflödiga! | Sökmotor |

perpetuum mobile
lusten är en outtömlig källa
oaktat att den av saknadens smärta
krigar mot en stjärna;
den går aldrig till vila.
en mörklagd ljuskälla
vars isljus ilar genom kosmos;
"salig mot sin vilja –"

labyrinten på kreta
– en odyssé i kroppens labyrint –

"På jorden finns inget större än jag! Guds ordnande finger är jag! Så ryter odjuret. Och inte bara närsynta och långörade faller på knä.
   Också till er, stora själar, viskar det odjuret sina fräcka lögner. Ack, det vädrar era rika hjärtan, som gärna skänker bort sig själva.
   Också er, den gamle gudens besegrare, tar odjuret i sin tjänst. Trötta blev ni i er strid, och nu tjänar ni i er trötthet den nye avguden.
   Gärna har den hjältar och ärans män kring sig, den nye avguden. Gärna solar den sig i goda samvetens solsken, det kalla odjuret!
   Allt vill det ger er, bara ni tillber det! Så köper det sig skenet av er dygd och blicken ur era stolta ögon.
   De mycket-för-många vill avguden locka er med. Ett helvetes konststycke vart här uppfunnet, en dödshäst med mundering av gudomlig ära. Här uppfanns en död för många, en död som själv prisar sig som liv. Sannerligen en praktpresent till dödens predikare.
   EU-stat kallar jag det, där är alla giftdrickare, goda såväl som dåliga, där alla tappar bort sig själva, goda såväl som dåliga. I EU-staten kallas allas långsamma självmord − ”Liv”.

 • Ansvarig utgivare Tomas Mattsson © MMXII  •   •   •