labyrinten på kreta
– en odyssé i kroppens labyrint –

Om övermänniskan

Grundläggande för orienteringen när du rör dig i Zarathustras symbolvärld är de tre förvandlingarna: ”hur anden blev kamel, hur kamelen blev lejon, och hur slutligen lejonet blev barn”. Du kan sålunda säga att anden under sin vandring över bron genomgår tre metamorfoser för att åter nå fram till den äkta oskulden, befriad från arvsynden, symboliserad av barnet, en ny början, en ny orsak till livet. Barnet är symbolen för övermänniskan. Den självklara insikten i Zarathustras symbolvärld är att varje gång ett barn föds uppstår på denna jord – den enda verkliga uppståndelsen – ett nytt liv, en ny början, en ny lek, en ny oskuld.

Zarathustra såg med sorg och vrede i sin kropp, där han satt på en sten uppe vid sin håla och blickade ut över bergen och ned i dalarna, på hur barnet hela tiden reduceras till "en av den eviga återkomstens orsaker" genom att tidigt fråntas redskapen, som kunde befria – fåfängan förlöser gång på gång synderna – människan från arvsynden. Och därmed bryta hennes onda cirkel och ge henne en ny början och möjlighet att återlösa sig själv till övermänniska, istället för ett utstakat liv som omedveten fånge med gott samvete sittande uppe i de himmelska sfärerna förlöst från syndernas banaliteter nere på jorden.

Dessa förlopp pågår varje sekund i evighet!