labyrinten på kreta
– en odyssé i kroppens labyrint –

Vägskäl 210

"Mina bröder! Hos vilka ligger väl den största faran för all människoframtid? Är det inte hos de goda och rättfärdiga –
   så som de talar och känner i hjärtat: vi vet redan vad som är gott och ont, vi har det också: förbannelse över dem som här ännu söker!
   Och vilken skada de onda än kan göra: skadan av de goda är den skadligaste skadan!
   Mina bröder, det var en gång en som såg de goda och rättfärdiga rakt i hjärtat och sa: se fariséerna! Men man förstod honom inte.
   De goda och rättfärdiga kunde själva inte förstå honom! Deras ande är fånge i deras goda samvete. De godas dumhet är outgrundligt klok.
   Men detta är sanning: de goda måste vara fariséer: de har inget val!
   De goda måste korsfästa den som åt sig uppfinner sin egen dygd.
   Se där sanningen!
  Men den andre, som kartlade deras rike, dessa de godas och rättfärdigas rike, det var han som frågade: vem hatar de mest?
   Den skapande hatar de mest: den som bryter sönder gamla tavlor, honom kallar de förbrytaren!
   Ty de goda: de kan inte skapa! De är alltid början till slutet. De korsfäster den som på nya tavlor skriver nya värden; de offrar framtiden åt sig själva: de korsfäster all människoframtid.
   De goda – de har alltid varit början till slutet –"