labyrinten på kreta
– en odyssé i kroppens labyrint –

"Ruskiga saker har jag fått se, ganska avskyvärda ting, som jag egentligen varken vill tala om eller tiga om. Nämligen människor som saknar allt, men har något i allt för rikt mått: människor som inte är något annat än ett stort öga eller en stor mun eller en stor buk eller något annat stort och avskyvärt.
   Omvända krymplingar kallar jag sådana människor.
   Då jag kom ur ensamheten, och för första gången passerade denna bro, trodde jag inte mina ögon, utan tittade och tittade igen. Och slutligen sa jag för mig själv:
   "Där är ett öra! Ett öra så stort som en människa!"
   Och jag tittade efter ordentligt, och verkligen: under örat fanns något som liknade en stjälk. Men stjälken var en människa! Den som hade förstoringsglas kunde till och med se ett avundsjukt litet ansikte, och att en liten uppblåst själ dinglade på stjälken. Men folk sa att det stora örat inte bara var en människa, utan en stor människa, ett geni.
   Nu har jag aldrig trott folket, när det talar om stora människor. Jag behöll min tro för mig, att det var fråga om en omvänd krympling, en som hade för litet av allt men för mycket av ett.