perpetuum mobile
lusten är en outtömlig källa
oaktat att den av saknadens smärta
krigar mot en stjärna;
den går aldrig till vila.
en mörklagd ljuskälla
vars isljus ilar genom kosmos;
"salig mot sin vilja –"
|
"Ofta ljuger anden om själen. Så verkar tyngdens ande.
Men den har upptäckt sig som säger: detta är mitt goda och mitt
onda. Därmed är den mullvad och dvärg förstummad som säger: gott för alla,
ont för alla.
Inte heller tycker jag om sådana, för vilka allting är bra,
och världen sålunda den bästa möjliga. Dem kallar jag de allförnöjda.
Och det är inte den bästa smaken, att gärna smaka på allt. Jag högaktar
den kräsna tunga och mage, som lärt sig klart och rent säga Ja och Nej.
Tugga allt, och smälta allt, så gör svinen. Alltid säga I-A, så gör
åsnan.
Det djupa gula och det heta röda är färger i min smak. Det blandar
blod till alla färger. Men den som vitmenar sitt hus röjer för mig en vitmenad själ.
|
|
|