Startsida | Vägskäl 21001 | Om de upphöjda | Sökmotor |

perpetuum mobile
lusten är en outtömlig källa
oaktat att den av frånvarons smärta
krigar mot en stjärna;
den går aldrig till vila.
en mörklagd ljuskälla
vars isljus ilar genom kosmos;
"salig mot sin vilja –"

labyrinten på kreta
– en odyssé i kroppens labyrint –

Om trädet på berget

"Den ädle står i vägen också för den gode: och t.o.m. då den ädle kallas god är det för att man vill ha honom ur vägen.
   Nytt vill den ädle, och nya dygder. Men gammalt vill den gode, han vill bara den gamla goda tiden.
   Dock den värsta faran för den ädle är inte att han blir god utan att han blir fräck; och hånfull och nedrivande.
   Ack, jag har känt ädla människor som förlorat sin högsta förhoppning! Och nu baktalar de alla förhoppningar.
   Nu lever de fräckt i små korta lustar och tänker knappast mer utöver morgondagen. 'Ande är även lust', så brukar de säga. Då bräcks deras andes vingar, och nu kryper deras ande bara och gnager och smutsar ner.
   De tänkte en gång bli hjältar."

 • Ansvarig utgivare Tomas Mattsson © MMVIIII  • e-post  •   •   •