labyrinten på kreta
– en odyssé i kroppens labyrint –

Om lycksalighetens öar

"Fikonen faller från träden. De är goda och söta, och i fallet rämnar deras röda skal. En nordanvind är jag för mogna fikon.
   Således: likt fikon tillfaller er dessa läror, mina vänner. Låt er nu väl smaka deras saft och söta kött. Höst är det kring oss och ren himmel och eftermiddag.
   Se, vilken fullhet omkring oss! Och ur överflödet är det härligt att blicka ut över fjärran hav.
   En gång sa man Gud, då man blickade ut över fjärran hav. Men nu har jag lärt er säga: övermänniska -
   Gud är ett förmodande. Men ert förmodande ska inte nå längre än er skapande vilja.
   Kunde ni skapa en gud? Var då hellre tysta om alla era gudar! Men väl kan ni skapa övermänniskan.
   Kanske inte ni själva, mina bröder! Men fäder och förfäder åt övermänniskan kan ni bli: och detta må vara ert bästa skapande!
   Gud är ett antagande. Men jag vill att era antaganden begränsar sig till det antagbara.