rymdens lust
väcks av minsta pust
en våg
krossar allt, vad där låg
hon öppnar sina lår
och viskar: ”kom, du får”
skötet griper ditt sinne,
tiden har stannat, och ditt minne
handen visar: här är saken,
den vill omsluta maken
könen hårt kramar och stöter
oblygt hon smärtan möter
munnen rycker och suger
åhh, smärta, du känner att du duger
kommer så kvittensen
hon kramar ur essensen
nebulosan väcker åter minnet
stillheten och godheten vilar i sinnet
”viljan till makt”
har utan motiv! sagt:
"så begränsar jag tid och rum
och gör den dum"
|
Zarathustras refräng
"Och nu! Har ni lärt er min sång? Dess namn är 'Än en gång!'. Dess
mening 'I all evighet –'. Så sjung nu själva, ni högre människor, Zarathustras
refräng:
o människa! Giv akt! Viljan till makt −
Vad har min midnatt sagt − drucken lust −
Jag sov, jag somnat in,
Men jag väcktes av en djup dröm.
Så djup är världen min,
Djupare än dagen tänkt.
Djup är min smärta,
Lust − djupare än smärtan vet:
Smärtan talar: 'Dö!'
Men varje lust vill evighet,
Vill djup, oändlig evighet."
|
1 Mos. 4:7
Är det inte så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du inte
har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står fåfängans åtrå, men
du må eller må icke råda över den.
…kosmos kraft målar utan motiv!
en falsk bild av viljans ljus.
Processionens utsträckning genom bilden
lämnar inga påtagliga spår efter sig
andra än dröjande isljus
tecknande Narkissos som ett Eko
efter Hermes.
Färjkarlen Karon, han har sin hytt
vid brofästet längtanssmärtan,
har aldrig släppt någon upp på bron,
har att göra, alltid sysselsatt,
han, han, får inte störas,
tänkte Ariadne då hon
i den gamla bilden såg
ett hav av isljus pulserande
från en stympad stjärna −
Jes. 44:9
Avgudamakarna är allihopa idel fåfänga, och deras kära bubblor kan inte hjälpa mot
synden. Anhängarna varken ser eller förstår; därför får de, gång på gång, stå där
med skammen.
|